Det var under vintern 88/89 I ur och skur de sleto, mannar
tio 10 man fixade till steget det rätta sprättet 10 man tärde mer på
sista lilla fettet 10 man slet som mången hunsad hund målet var
10-mila på Bogesund
10 man svettades och löpte amok allt för att betvinga TG-OK 10
man ville snabbast av alla hitta hem I alla fall nån timme före
OK-M 10 man la under hårda pass sin grund för att skörda framgångens
frukt på Bogesund
Så en helg i Maj var stunden kommen nu skulle alla ge järnet som
en raket genom skog och mark "låt gnistor slå kring träd och
bark" nu gällde det att förvalta vårt, dyra, tunga pund så gick
starten på 10-mila på Bogesund
Först körde Johanssons Pelle och sen broder Mats blev väl ej för
någon en spikrak seglats Mats var i mörkret långt från tätens
raffel Ba´fatt bror hans startat längs fel gaffel Nä, Saras broder
la ingen godan grund för nån framgång på Bogesund
Och sen- näste man- Petterssons Johan han försvann- bort han- i
mörkrets famn- fort det gick- men icke mitt i prick och med hjälp av
Fredrik "Fredde" Korall blev natten ännu mera mindre ball han slet
så att blodet rasade genom aorta men TGOK och OKM var redan kilometer
borta utanför vadhållningskontoren i London höll prästerna en
minnesstund över dom som satsat stålar på MAIF på Bogesund
Sen var det min tur att snurra runt i natten hysteriskt fortsatte
tjuten från gycklarskratten förirrad, förvillad i svart-vit-gula
stassen allting är fel, vart pekar kompassen? Är månne jorden platt
istället för rund ingenting stämmer ju här på Bogesund
Ramon suckade sorgset i morgonljuset var sista hoppet trampat i
gruset? Men då sprang Bruhn inte fullt så kärringhispigt det gick
rätt bra, fast kanske lite rispigt sen kom Jerry med
vinnarrycket började plötsligt gläfsa efter det rödsvarta
stycket kanske hade morgonstund ändå guld i mund för MAIF på
morgonsolens Bogesund
Men sen så rörde Rörby till´et och med Lundberg sen i skogen var det
rena tidsspillet det hjälpte ej att Mats Roland sprang så det
dundra slutplacering blev nånstans kring 400 mardröm och ångest- jag
kan inte sova en blund aldrig lugn en stund ända sen den hemska
helgen på Bogesund
Vi var 10 man som kände oss hågade vi var 10 man som vågade vi
var 10 man som oss plågade vi var 10 man som efteråt blev
sågade Ingen kvinna vill med nån av oss ha någon herdestund ingen
begravningsbyrå vill ha nån av oss som kund ingen strör om 100 år
blommor över vår minneslund ingen bryr sig om nån av oss sopor från
Bogesund
Men upp ur smeten svälj förtreten inget kan gå mera galet när
vi nu går in i 90-talet och långt därborta på en snöfylld väg
nånstans vid horsisonten där snövidden skimrar i all sin glans ser
jag 10 man- storma fram- 10 man storma fram- som bara MAIF-are
kan 10 man med en vilja stor och stark och sund de ropar: Vi ska ha
revansch för
Bogesund!
|